Med pådrivande basspel och kraftfull, nyansrik stämma hade ”Queen” Sylvia Embry förutsättningar att bli en framgångsrik bluesartist i vidare kretsar.

Sylvia Lee Burton föddes 1941 i den lilla staden Wabbaseka i Arkansas, och sjöng i tonåren i gospelgruppen Southern Echoes. 1961 lämnade hon Arkansas och kom via ett kortare mellanspel i Memphis till Chicago. Där träffade hon gitarristen John Embry och gifte sig med honom. Hon började spela bas – mycket ovanligt för kvinnliga bluesmusiker – och var med i Lefty Dizz band Shock Treatment när det under mer än tre år utgjorde husband vid bluesklubben Checkerboards ”Blue Mondays”. Under senare delen av 1970-talet framträdde hon även med eget band, främst på South Side-klubbarna.

Lefty Dizz och Queen Sylvia Embry, Checkerboard Lounge, Chicago 1980.

På våren 1980 spelade det lilla Chicago-bolaget Razor Records in lp:n ”After Work” med John & Sylvia Embry, och senare samma år medverkade Sylvia med fyra nummer på volym 6 av Alligators serie ”Living Chicago Blues”.

”Jag vill sikta mot toppen direkt om jag kan. Jag gillar att resa, tycker om att träffa folk och se olika platser, och jag antar att tiden nu är inne för mig att stå i rampljuset”, berättade hon för mig en kväll i Chicago 1980.

Efter samarbetet med Lefty Dizz började hon spela ihop med Jimmy Dawkins, och turnerade med honom bland annat i Europa. Tillsammans gjorde de även lp:n ”Midnight Baby” 1983 för L+R.

Sylvia Embry, Checkerboard Lounge, Chicago 1980.

Med dessa plattor bakom sig, och växande popularitet som efterfrågad basist och sångerska, tydde mycket på att Sylvia Embry skulle kunna bli en av Chicagos främsta kvinnliga bluesartister och även nå internationell framgång. Men under 1980-talet försämrades hennes hälsa, och i februari 1992 avled hon 50 år gammal i cancer utan att ha nått den vidare berömmelse hon strävat efter.

Charley Nilsson, text och foto